I want to rewind the time, rewind to the better days.

Ibland vill jag inget hellre än att spola tillbaka tiden. Till det bättre, då allting var bra. Då man skrattade och var lycklig, just de stunderna som jag spenderade med dig.
Det gör ont att inte veta vart man ska ta vägen, vad man ska göra.
Ibland önskar jag till och med att jag aldrig hade sett dig från början. Att jag aldrig sett ditt underbara leende, ditt vackra ansikte.
Att försöka glömma är omöjligt. Det jag känner för dig går inte att förneka.
Jag älskar ditt skratt, ditt leende, dina ögon, din blick som bara suger tag i mina ögon, dina tydliga käkben, dina fina läppar, hela dig.
Om du ändå bara visste hälften av det jag vill berätta för dig..



I wanna runaway, and never say goodbye.

Hej,
Är inte på humör alls, så tänker faktiskt inte blogga mer.
Ska sova nu, försöka bli av med alla tankarna.


Fattar du inte att jag blir orolig..?
Jag älskar dig, och finns alltid, glöm inte... det.

saknar..

Anonyma kommentarer.

Hej där.
Är så jävla pissed just nu,
fattar inte varför folk inte vågar stå för det dom säger, och kommenterar istället inläggen som anonyma.
Har fått två anonyma kommentarer i förra inlägget.
Den ena:

Svar:
Nej det har jag inte. Jag älskar dom, och det kommer jag alltid att göra. Men jag älskar Justin också. Det är liksom ingenting som går att ändra på. Visst, jag lyssnar mindre på TH, men jag älskar dom fortfarande.
Jag kan verkligen inte påstå att jag "lämnat" de. Jag hittar inte tillbaka riktigt till den känslan jag hade från första början då jag började lyssna på dem. Jag känner mig liksom vilsen på något sätt.
Men de kommer alltid finnas i mitt hjärta, alltid.
Jag lyssnar helt enkelt på det jag vill lyssna på, det jag blir glad av, det jag mår bra av.

Den andra:
Svar:
Om du är så feg att du inte ens vågar skriva vem du är, så kan du ju lika gärna sluta kommentera.
Du har fan inte med det att göra.
Den dagen du är modig nog att visa vem du är.. då kanske vi kan snacka om det ;)

Mitt hjärta slår hårt nu.
Fy fan, vad jag hatar när folk lägger sig i saker som dom inte ens har med o göra.
Det är just i såna här lägen som jag verkligen älskar att lyssna på musik. Sakta men säkert lugnar man ner sig.
Den första kommentaren bryr jag mig inte om den var anonym eller inte, men den sista var bara för feg. Seriöst.
Hoppas ni har det gött, så skrivs vi senare!

It's showtime..

Nu är det fan dags för mig att ge mig in i leken också.
Watch Out Bitches.

Det var allt som behövdes...

Jag saknar dig. Det gör fucking ont.
Jag behöver inte dig i mitt liv, jag kämpar på utan dig. Ibland går det, ibland inte.
Att sakna någon så oerhört mycket som jag saknar dig, är jobbigt. Jag trodde du var någon speciell, någon otrolig person. Men jag hade fel. Du är eller VAR precis som alla andra. En hopplös lögnare.
Det här är förflutet, men det kommer alltid tillbaka, förr eller senare. Vart jag än går ser jag någonting/någon som påminner om dig. Fan asså.
Jag hatar det här.

När du kom in i mitt liv, förändrades allt. Jag hade det jobbigt just då, och du hjälpte mig att se det ifrån den ljusa sidan. Du lyssnade på mig, stöttade mig.
Du gjorde allting bättre, bara genom att finnas där.
Men nu... vart är du nu?
Du försvann, lämnade mig ensam med ett trasigt hjärta.
Jag var rädd.
Det här är första gången jag faktiskt vågat erkänna att jag var RÄDD utan dig. Jag kände mig mer och mer otrygg, både när det gällde skolan och hemma.
Helvete, kom tillbaka. Men ändå inte.
Du förtjänar inte ens att jag ägnar tid åt att tänka på dig. Det du gjorde är fucking oförglömligt.

Jag började om på ny kula.. allting började bli bättre ändå, jag kämpade. Försökte förtränga det förflutna, och bara leva livet.
Det går, då och då. Ibland slår allting tillbaka på en som ett knytnäve slag i magen.
Jag orkar inte med dessa tankar. Screw you.

Some of you just ruined everything...

Hej.
Är lite upprörd just nu, så ska bara skriva av mig lite.

Justin och hans team har jobbat hårt på det nya albumet. För några dagar sedan kom en sneak peek på hans nya låt "Pray" som kommer finnas på albumet My Worlds Acoustic som släpps den 26 november, Men det blev inget mer än en sneak peek eftersom han ville att det skulle bli en överraskning för fansen.
Men nu, ligger runt 100 videos på HELA låten ute på youtube.
Det var just detta som inte skulle hända.
Här tvittrar Justin Själv:
"We work hard.. be patiend.. dont ruin it."

Men allt är förstört nu.
Hela låten ligger ju uppe på youtube. Jag kan inte fatta det alltså. Varför inte låta det vara en överraskning.. och vänta på att den ska släppas istället?
När jag lyssnade på sneak peeken, var jag överlycklig. En sådan fantastisk låt det är alltså!
Sen några dagar senare, kom hela låten ut. Då trodde jag att jag skulle gå i taket av lycka. Jag tryckte på den, men lyssnade inte mer än på lite av första versen. Det kändes liksom inte rätt. Första gången jag ska höra hela den låten, är när albumet har släppts, alltså då skivan är hemma hos mig.

En liten grej att haka upp sig på kanske vissa tycker. Men jag tycker att det är rätt elakt. Han bad oss att ha tålamod.. INTE förstöra det de håller på med. Men vad händer? Jo allt blir förstört ändå.
Tack för mig, hejsvejs.



Här är lite utav låten "Pray":

Tack♥

Hoppets låga.

When my time comes
Forget the wrong that I've done
Help me leave behind some
Reasons to be missed
And don't resent me
And when you're feeling empty
Keep me in your memory
Leave out all the rest - Linkin Park (Leave out all the rest)

I wanna run away 
Never say goodbye 
I wanna know the truth 
Instead of wondering why 
I wanna know the answers 
No more lies 
I wanna shut the door 
And open up my mind - Linkin Park (Runaway)


Jag vill, jag vill så jävla gärna. Men kommer jag någonsin finna styrkan?
Äkta känslor, så jävla fucking äkta.
Jag blir så jävla lycklig av dessa små saker som du gör. Asså fy fan.
Måste klara det här och sluta lida.
Hoppets låga som...

..snart släcks...

Time and distance may keep us apart, but they will never take you from my heart..

Min kärlek till dig är det största jag har och den kärleken kommer alltid finnas kvar, aldrig försvinna. Du får mig att fortsätta, även när jag bara vill få allt att stanna. Du ger mig styrkan att orka allt här i livet, alla motgångar som finns. Du får mig att le, även i de mörka och dystra stunderna. Du är en sån fin människa, du har fått mig att inse att jag duger precis som jag är.
Jag vill tacka dig för allt. Alla minnen med dig.. finns inget som kommer slå dem.
Jag vill att du ska veta att jag älskar dig.
Nu och för alltid, då och sen.

I've got my fingers crossed...

for no reason..

Ibland kommer känslorna i kapp en, man vill inget hellre än att dra sitt täcke över huvudet, gömma sig i sängen och stanna där.. för evigt.
Tyvärr är det omöjligt.
Har ett problem dykt upp, går det inte att ignorera det. Istället ska man försöka göra något åt det, försöka lösa det helt enkelt. Men ibland, är det inte alltid så lätt.
Ingenting är omöjligt, bara väldigt svårt.

Jag hatar verkligen när hjärnan plågar en, fler och fler tankar dyker upp i huvudet, och man finner inget sätt att få det att sluta. Att älska någon, kan vara så underbart, men samtidigt så jävla svårt.
Kärlek är ett utav de mest komplicerade sakerna som finns.
Jag förstår mig inte på det alltså. Ena stunden är känslan helt obeskrivlig. Det bubblar i kroppen och man bara väntar på att någon ska dra ner en på jorden igen. Fjärilarna i magen finns ständigt där, bara man tänker på den man gillar. Helt otroligt.
Men samtidigt.. är det hemskt att gilla någon. Speciellt om personen inte gillar en tillbaka. Man vill göra något men vet inte riktigt vad. Kärlek är komplicerat, och kommer troligtvis alltid att vara det.

Det kändes så otroligt bra.. enda tills idag.
Allt rasade samman genom bara några få ord. Jag trodde det var början på ett nytt äventyr, men jag hade visst fel.
Jag har lärt mig att aldrig ta något för givet. - Det är därför jag sällan tänker positivt, jag vill inte bli sårad när det visar sig att det inte alls var så man trott.
Det är svårt att veta, bara genom en blick. Men sanningen är att, bara genom just den blicken fick det mig att inse, hur mycket du betyder för mig.
Det är svårt att tolka dig.. eftersom du sällan visar vad du tycker/tänker.
Snälla, jag ber dig. Om du ska såra mig, gör det snabbt. Jag orkar inte med mer snart.
Om du vill ha henne, visa det då.. istället för att.. hm.. jag tolkar det som att du ger mig dubbla budskap, men jag vet inte. Jag är så fucking confused right now.
fuck this.
Feels like I'm falling in love alone...


I wait on you forever...

I had no idea that life could be this hard..
I try to smile every day, try to be happy.
I hide myself behind that smile.

I really loved you, everything was just a big lie! You left me all alone with a broken heart. I can't deny that I miss you.. and I really hope that you will come back some day.

But now.. you've got her, and she is very lucky to have you.
Fuck man, I miss you so much.
Over five months since you left me... it feels like a lifetime.
They think I'm crazy when I say that I miss you.. but it would be a lie if I told them that I don't miss you..
I regret all the things that I have said behind your back...to my friends.. I was just angry, but now.. I have bad conscience..
God Bless The Broken Road, That Led Me Straight To You.


Kärlek.

Det var verkligen hemskt när du gav mig den där blicken.. den plågade blicken.
Varje gång jag blundar, ser jag dig framför mig, titta in i mina ögon med en riktigt plågad blick.
Jag hatar.. nej jag ÅNGRAR att det blev så fel.

Att vara kär är jobbigt.
Att vara kär tar på krafterna.
Att vara kär gör en totalt dum i huvudet.
Att vara kär gör en blind, man märker ingenting omkring sig.. man bryr sig bara om en sak, han/hon.
Att vara kär är bland det värsta jag vet.

Att vara kär gör en så glad.
Att vara kär får en att må bra.
Att vara kär gör så att det bubblar i kroppen.
Att vara kär är mysigt.
Att vara kär är bland det bästa jag vet.

Ibland är kärlek så komplicerat, så obegripligt.
Men samtidigt så underbart och vackert.
Oftast får man höra: "Han är för gammal för dig.. det är bättre om du försöker hitta någon yngre.."
Kärlek har ingen ålder. Ålder är bara en siffra.

Men om han är bra för en då? Varför ska man då välja någon annan?
Tänk om det verkligen klickar emellan oss?
Att killen/tjejen är äldre behöver inte betyda att det är farligt. Personen kan vara underbar, så fruktansvärt omtänksam, som verkligen bryr sig.
Visst, att träffa folk som är äldre än man själv.. kan ibland vara riskabelt.
Men om det är kärlek.. borde det vara tillåtet?
Att åldern bara är en siffra, är något jag ständigt försöker intala mig själv. Det är sant.
Men ibland hakar man upp sig på det i alla fall, även fast man inte borde.
Kärlek är kärlek, så resonerar jag.
Om du var cirka 16 år... och killen/tjejen var 20-25.. skulle du då tycka det var okey?

There’s only one thing you should know I tried so hard And got so far But in the end It doesn’t even matter..

Jag älskar dig...

Jag orkar inte mer. Allt jag vill.. är att ge upp.
Det känns så meningslöst att ens fortsätta.


Lips of an angel

Vår låt.

Do you remember when I first met you?
How excited I was.
You changed my life, you really did... You were always there for me.. when i needed you the most.
It's so hard to explain to other people.. i mean.. what you and I had.. was something special.
I miss you so much,
and you just left me.. alone and sad with a broken heart.
What went wrong?
I'm still so confused.
I thought you loved me.
Do you remember when I first met you?
How excited I was.
You changed my life, you really did... You were always there for me.. when i needed you the most.
It's so hard to explain to other people.. i mean.. what you and I had.. was something special...
I miss you so much,
and you just left me.. alone and sad with a broken heart.

What went wrong?
I'm still so confused.
I thought you loved me.


Bild; google.se

Tankar

Vart ska jag börja..?
Tack.. eller nej.. eller...?
tack, för att du fick upp mig ifrån botten.. men ändå tack för att du puttade tillbaka mig.
varför..
Vart jag än går, vart jag än är, påminns jag om dig.
Jag vill inte veta av dig, men ändå finns du ständigt i mina tankar. Det var redan jobbigt innan du kom in i mitt liv, men det blev bara värre när du försvann ur det.
Helvete, hur kunde jag vara så dum?


Sen har vi dig..
Aldrig någonsin har jag känt så här.. det är så jävla underbart att få uppleva det här.
Men fan, allting blir bara fel.
Det var inte meningen att det skulle bli så här från början, hur kunde jag vara så dum som lät allting fortsätta.. låta alla känslor komma fram?
Att prata om dig/med dig.. får mitt hjärta att liksom hoppa av lycka.
"... vi tror att hennes hjärta tar ett stor skutt varje gång hennes kärlek går förbi..."
Ja, det är sant, så jävla sant.
u are amazing, just the way you are.. and I really miss u.

Never Say Never

Att känna så här är faktiskt jobbigt.
Att ständigt känna sig hjälplös, men ändå veta att man kan göra någonting. Man kan göra skillnad.

Never Say Never - Justin Bieber
Denna låt fick mig att tänka, riktigt ordentligt.
Alltid när jag lyssnar på den här låten, får den mig att vilja kämpa. Kämpa för det jag tror på.
Jag finner alltid kämparglöden i den här låten.
Vissa som lyssnar på låten tycker säkert att den är som precis vilken låt som helst, men inte för mig. För mig är den speciell, på sitt alldeles egna sätt.
Enda sedan den gjordes, har det känts som om den har "talat" till mig på något sätt, jag vet faktiskt inte hur jag ska förklara så att ni förstår men...

Äsch, nu ska jag försöka komma på fötter igen. Det känns som om jag har dränkt ner mig i massa sorger, så nu ska jag upp igen!
I morgon ska jag skita i er,
I morgon ska ni inte existera.

Dessutom ska jag och Maria vara i morgon! *-*
Det blir först skolan, sedan åka hem till henne eller till stan, vänta på att basketen ska börja.. titta på den, eller vara med.. vi vet inte riktigt! Sedan åka hem till henne o ha en mysig kväll, prata en massa o så, sen åka till skolan med bussen dagen därpå... HJÄLP!
bahaha jag drev ;) bara en som fattar!

Detta är det sista inlägget innan jag ska sova, pallar inte blogga mer idag. Får se om det blir något bloggande i morgon!
Hoppas allt är bra med er..
Kom ihåg en sak...
NEVER SAY NEVER!

We will make it.. together.

Jag vet inte hur jag ska börja detta inlägg.
Det är så mycket som jag vill ha sagt, som liksom inte kommer ut rätt eller så går det inte att uttrycka mig i ord.

Under min uppväxt, har folk alltid sagt till mig: Du kan, bara du vill.
Och det stämmer faktiskt. Om du vill något.. så mycket att du gör allt för det, då kan du. Du måste själv tro på att det ska funka, annars går det inte. Hitta styrkan i dig själv liksom, då kan du klara det du vill.
Du kanske vill lyckas med studierna.. få killen du alltid drömt om?
Om du bara vill, då kan du. Ingenting är omöjligt i denna värld. Ingenting är omöjligt, men det kan däremot vara väldigt svårt att uppnå.
Jag sitter själv i denna situation. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vill men vågar inte liksom. Ni kanske känner igen er?
Allt jag vill är att hitta den förbannade styrkan, modet, så att jag kan uppnå mitt mål.

"Det är inte så svårt..."
Nej inte för er kanske. Men för mig är det annorlunda. Jag har aldrig känt så här förut, vilket gör det hela mycket svårare. Och min tid... den rinner ut, precis som sanden i timglaset någon gång gör. Ingenting varar för evigt.
Det är just nu... just precis nu när allt känns som skit, när man verkligen behöver någon som stöttar en, någon som hjälper en på vägen...
Det är då man vill ha någon bredvid sig. Som ständigt finns där, när det går uppför och även när det går utför.
Jag menar, alla har väll någon som står en extra nära? Någon som man berättar i stort sett allt för? Någon som bevarar alla hemligheter man delar med sig av?
Det kan vara en bästa vän, en familjemedlem.. syster/bror, mamma/pappa, vad som.
En sådan har jag, eller inte bara en.
Det finns ett fåtal människor som jag faktiskt litar på. Jag har lärt mig med tiden, att aldrig ta något för givet, likaså aldrig släppa in fel folk i mitt liv. Med fel folk menar jag de som ständigt förstör för en, som vänder ryggen till när man behöver dem, jag tror ni förstår min poäng i det hela.

Utan dessa personer, som får mig att må bra.. skulle jag helt enkelt inte orka. Jag skulle inte ha orken att leva, orken att andas.
Och nej, jag är inte dramatisk, jag säger bara sanningen.
De människor som står väldigt nära hoppas jag att ni håller hårt om, riktigt hårt. Jag vet hur det känns att förlora någon man verkligen älskar.. det gör ont, en smärta man aldrig glömmer.
Jag säger bara en sak, We Will Make It Together.

Nyare inlägg
RSS 2.0