Människor är som pusselbitar, det finns alltid två som passar ihop.
Ibland blir det inte alltid som man tror.
Saker och ting förändras, personer förändras.
Jag har lärt mig i livet, att aldrig ta något förgivet, inte heller lita på vem som helst.
Jag vill få ut dig ur mitt huvud, jag vill slippa tänka på dig.
Jag vill få ut dig ur mitt huvud, jag vill slippa tänka på dig.
Jag hatar att jag.. fortfarande oroar mig över dig.
För bara några veckor sedan, kunde jag inte sova på natten. Jag satt uppe hela dygnet i stort sett. Bara för att jag hade en känsla i maggropen att något hade hänt dig, att du var i fara.
Jag var inte heller ensam i mitt rum. Någon stod och tittade på mig, där jag låg, i min säng. Rysningarna spreds över hela kroppen, tillslut fick jag tända lampan av rädsla att se någon där. Men nej. Det var tomt.
Jag inbillar mig hela tiden, att du finns hos mig, fast du ändå är så långt borta.
Jag inbillar mig hela tiden, att du finns hos mig, fast du ändå är så långt borta.
Försvinn.
Du försvann, och det sårar mig fortfarande. Så jävla ont det gör.
Hejsan!
Jag hoppas allt är bra med er, dessvärre kan jag inte säga samma sak.
Eller allt är bra egentligen, men tankarna far runt i skallen på mig, som bin i en bikupa typ.
Snart får jag träffa dig igen, bara 3 dagar kvar. Gud vad jag längtar och saknar dig.§
Vi skrivs senare, eller nått!
Vi skrivs senare, eller nått!
Hare gött!
Fint, baha§
Kommentarer
Trackback
